Svarta rummet

--------------------------------

Pssst!

Hörde någon tissla och tassla... undrar!
Man vet aldrig vad och vem som gömmer sig i det mörka.
Gäller att vara på sin vakt.

Som du märkt
så har du kommit till ett rum som är helt mörkt!
Du stängde väl dörren efter dig?
Här finns inga lampor,
inga självlysande strömbrytare
och inga springor där ljuset kan smyga in.
Det totala mörkret råder här inne.

Och eftersom du slussades in
så kunde du inte se vad som finns i rummet.
Du vet inte heller om några andra finns här!
Du försöker avlyssna tystnaden,
du spänner upp ögonen,
du försöker känna av rummet
med dina utsträckta trevande händer,
men du vågar knappt ta ett steg.
Ditt viktigaste sinne duger inte här,
du är helt utlämnad åt de rådande,
mörkret och tystnaden!
Vad gör du?

-(o)^(o)-

Vad var det??

Tyckte du att du såg något?
Ett par ögon, eller..?
Hörde du något?
En viskning så tyst
att den knappt hördes?
Kände du luftdraget mot din kind?
Vad kan det ha varit?

Och om du tänker efter så..
var det inte som om någon lätt rörde vid din arm.
Inbillning kanske??
Kanske ja.

Nähä!

Du tvekar, men sedan blir du säker.
Det var något!
Eller.. kanske du ändå tog fel.
Vad kan finnas här,
tystnaden, mörkret
och så du.

Mörkret?

Men det är ju inte helt...
ser du inte att det ljusnar högst upp mot hörnet?
Om du tittar riktigt noga så..
Visst... visst ljusnar det!

Men..

Du tänker.
Vad tänker du på?
Hur det är möjligt
att det skulle finnas ljus där uppe
när allting är stängt?
Du har så rätt, så rätt.
Det kan inte lysa i det här rummet.
Inget ljus kan komma in
och det finns inga lampor.
Vad skulle kunna lysa,
varifrån skulle ljuset komma i så fall?

Men det är ljust i hörnet, säger du.
Men varifrån kommer ljuset, är frågan?
Du kan inte bara påstå något som är omöjligt,
sådant som du inte ens själv tror på.
Det finns ett fönster i rummet.

Ähh´, är din första tanke.
Det kan väl inte finnas ett fönster
när det är alldeles mörkt.

Det finns ett fönster i rummet.

Du tar ett steg framåt, ett försiktigt steg,
nästan så du hasar med foten.
Du försöker titta runt för att se,
men du ser inget.
Du kan inte se, det är omöjligt,
för det är ju mörkt!
Du vet inte ens var väggarna i rummet finns,
du ser inga hörn.
Finns det några väggar?
Klart att det finns väggar om det finns fönster.
Är du säker på det?
Vem har sagt att det finns fönster?
Men jag hörde.. att någon sade att det fanns ett fönster.

Hörde?

Det är ju tyst. Hur kan du höra något i tystnaden?
Men jag hörde, säger du irriterad.
Det är ingen som sagt något, du inbillar dig.
Skärp dig!

Men jag hörde och jag såg.
Du envisas med dig själv.
Det är ingen annan här, bara du.
Och du låtsas prata med någon.
Jag låtsas inte, jag hörde tydligt,
säger du och höjer rösten.
Och varför skriker du?
Du behöver inte tala alls,
dina tankar har du inom dig.

Du hörde och du såg. Puhh! Lögnhals!
Det gjorde jag visst! Vem är du förresten?
Jag? Jag är ingen, jag finns inte.
Vadå, "är ingen, finns inte"! Sluta larva dig, vem är du?
Du är ju ensam, förstår du inte? Ensam!
Jag vill ut.
Vadå, "vill ut"? Är du dum?
Jag vill bara ut, jag vill inte vara här med dig.
"Vill inte vara här", förstår du ingenting?
Jag förstår mer än du, och jag vill ut, punkt slut!
Du kan inte.
Vadå "kan inte"?
Du kan inte komma ut.
Varför inte?
Det finns ingen dörr.
Klart att det finns en dörr, jag kom ju in.
Du kom väl inte in, du har ju alltid varit här.
Men nu... nu får du ge dig. Klart jag kom in.
Gå då om du kan se dörren. Du såg inte fönstret.
Nej jag såg inte fönstret för det fanns inget.
Men du påstår att det finns en dörr fast du inte ser den.
Ja, jag påstår det och jag vill ut!
Vilka är ni?

Vem var det?
Inte jag i alla fall.
Vem är du?
Jag? Jag är ingen.
Hmm... en tok till!
Vad sa du?
Nej, jag sa ingenting, och om du hörde något
så inbillar du dig bara. Här råder tystnad.
Jaha. Jag visste inte.
Var är dörren?
Inte vet jag, det bör du veta för du har ju kommit in,
påstår du.
Ja det har jag. Vilket håll ska jag gå?
Jag vet inte, det är du som har kommit in.
Jag vill ut från detta tokarnas rum.
Ja här finns ju bara du!


´060401
Text: Reino Larsson

BÖHH!