Olika jobb och meriter:

1965 - 

I timmerflottningen 4-5 vårar från Odlingsgränsen mot Bottenviken.

'Häntä' eller Svansen' som tog med allt timmer som samlats från olika        biflöden. Allt skulle ner till 'sovringsverken' kusten Haparanda.

1953 - 1961 Folkskola

1961 -         Fortsättningsskola 8 v Pajala

1966 - 1968

Tornedalens folkhögskola, Övertorneå,

2 årskurser teo linjen.

Vitsordet 'Godkänd' i maskinskrivning.

1967    Körkort

1967 - 1968,  11 okt - 10 okt

Värnplikten

Inryckning Hägernäs Stockholm F2

Karlskrona Oscarsvärn Stril

Boden F21

I buschen'  radar. 7 mån

1969

Husqvarna vapenfabrik

Montering, förman Arne Glad.

1970 - 1975

Norrbottens Järnverk

Hjälpsynare

Tullverket

1976 - 1996

*Grundkurs, tulltaxering, vapenutbildning,

självförsvars utb, (jiujutsi m. Greger)

bilkörning stoppa fordon, prejning,

halkkörning, etc.

*Assistentkurs 11 v

*Tullmästarkurs 10 v   2004

Tullskolan Stockholm.

*Kurs redovisning digitalt 1991 Karlstad.

*En vecka skoterutbildning i Karesuando,

Pältsa, Råstojaure, osv.

*Kurs 'Arbete i kyla, Katastrof utb, och

överlevnad i naturen' i Jukkasjärvi med 

Lars Fält som ledare. 1 v.

*1985-1996 chef för Muo tst (Tidigare ch

tm Magnus Harander fram till 1985) 

Placeringsorter: 

Haparanda          1976

Karesuando         1977

Muodoslompolo

1999 - 2000

*Projektledarutbildning i Pajala  1 år

Nätverk Norr

Kronprinsessan höll tal för kungen då han fyllde 80 år och jag ska väl inte vara

sämre?

Kära moffis, men framför allt – Kära pappa, min pappa!

Tänk att få fira en så stor dag, 80 års dag, en jubilar. I Norge heter det

”honnörsbiljett” då äldre människor köper biljett på bussen. Låter fint tycker jag.

Jag vill tro att jag minns när du var 38 år, när du var 47 år och när du fyllde 50 och 60

år. Nu är jag snart 50 år själv.

Vi är lika, men också så olika. Lika till utseende är vi. Vi är kloka, lugna, sociala men

inombords kan en liten, ibland stor, stress gömma sig, osynlig för andra. Vi vill ta på

oss ansvar, men inte för mycket bara. Du har sagt det själv – I grunden är jag lat! Det

kan jag också vara för man vill ju ha sin fritid och vara ledig, om än bara få glo på

tv��

Vi jobbar inte ihjäl oss, även om jag med åren blivit mer och mer lik mamma och

gillar ”arbetsläger, gulag”.

Du är en drömmare. Det finns en sådan även i mig men också i Sunniva. Det är

trivsamt att drömma sig bort. Vi har liksom inte varit riktigt nöjda. Förväntningar har

funnits, liten besvikelse att det inte blev mer. Kanske en önskan om att livet skulle

vara lite mer spännande. Men även här, med åren har vi blivit mer tillfreds och nöjda.

Drömmarna gjorde att du började beställa tyger, du skulle sy pälsmössor, du blev

datalärare, projektledare, tidsskriftsutgivare, författare och fotograf.

Känsligheten finns hos båda, vare sig man vill det eller inte. Ibland står den i vägen

för en, åtminstone för mig. Ingen av oss har gillat att bli kallade ”mjuka”, framför allt

inte i inträdet till tull/polisvärlden. Det passade liksom inte ihop med dessa

uniformsyrken. Men som redan sagt, även det lade sig med tiden.

Du vill komma på det själv. Till en början kan man inte skymta någon öppenhet för

”råd” man önskar att ge. Du säger ”nä, nä det blir nog bra” för att efter en tid lyda

rådet men alltid vara noggrann med att påpeka att det var DU själv som kom på det.

Du vill också göra saker i din egen takt. Den genen har vi sett hos många av oss

andra.

Och jag har oroat mig för dig! Det ska Gudarna veta. Det vet Nina, mamma och

Bosse. Ständigt dåligt samvete när du blivit ensam kvar hemma. Jag stod där i lilla

köksfönstret hos mamma och Bosse för att se om du släckt lampan hos dig innan jag

gick och lade mig. Jag stod i vardagsrummet och tittade hela vägen du promenerade

hem till Annexet och sedan tände lampan därinne, då visste jag att du kommit hem.

Jag lyssnade till ljudet av Saaben som svängde in på uppfarten till gula huset efter

dina kvällspass på Tullen. Jag oroade mig alltid för att du skulle känna dig ensam.

Med åren har jag börjat förstå att du till viss del, trivs att vara för dig själv. Dina

kvinnohistorier har gått lite upp och ner, kan vi väl säga. Tagit oss alla på en berg och

dalbana ha ha.

Vi åkte till Muonio och beställde ranskalaiset ja pihvit. Hyrde moviebox och hängde

med i 80-talets filmer som släpptes. Jag önskade alltid att du skulle sladda med bilen

några varv på Konsumgården innan vi svängde upp till huset.

Jag hade det stora sovrummet, du mitt lilla rum och i Ninas rum stod det två sängar

då Nina flyttat. Vi sov därinne i varsin säng och på kvällarna lyssnade vi på

Karlavagnen och ibland fick du lova att du inte skulle dö då jag var ängslig och tänkte

för långt in i framtiden. Du lagade tjockbottnad pizza med köttfärs på helgen till oss.

Slog på bastun och där inne hade du ibland lämnat ett glas med lite rödvin i, som jag

smakade av och tyckte att det smakade blä!

Första hjärtekrossen kom under gymnasietiden i Kiruna och du hoppade in i Saaben

och kom och höll mig sällskap och stannade tills tårarna torkat (eller ja, mamma

skickade nog dig och sa att sinun häätyy mennä).

Du körde upp och ner i Rönnin kuoppa med Skiidoon men Soppa, Jag och Nina

tolkandes på slalomskidor efter skotern. Vi blev aldrig less.

Likt kungen skrattar du nöjt åt dina egna skämt, jäääättebraa! Ditt varma hjärta tror

jag att du fått av farmor. Ruosterantablicken av farfar. Men också mjukhet, känslighet

av att ha två döttrar att ta hand om.

Kungen hade visst lärt kungabarnen allt om naturen samt respekten för den. Hur

gjorde du? Kanske har du alltid haft naturen runt hörnet och att det bara föll sig

naturligt? Att fotografera, strosa, njuta av fint väder är nog mer din grej men som

kungen? Gillar du allt slags väder? Nej skulle inte tro det. Maj är din bästa månad –

islossningens kraft!

Det bor en liten stadsbo i dig. Fika på ett kafé. Nina och du vill bo där det finns liv och

rörelse, jag och mamma drömmer om att ha höns! Jag hör hur du fnyser åt tanken på

höns.

Jag är stolt över dig pappa och har alltid varit. Kanske har jag just därför valt liknande

yrke. Det fanns och finns någon slags trygghet i jobbet. Min pappa som alltid gick i

uniform och precis så ville jag också ha det. Den utstrålade trygghet, stolthet över sitt

jobb, kamratskap, goda kollegor, mycket skratt och tokigheter. Historier att berätta.

Det finns liksom kopior runtomkring mig idag – Du, Harander, Lejonet, Hogan, Henry

Svarvare osv. Liknande personer sitter runt mitt fikabord.

Slutligen! Sträck på dig som en stolt 80-åring! Du vet att många 80-åringar

fortfarande flyger ner till sina barn och barnbarn, hälsar på sin partner i Sundsvall,

promenerar, äter sunt och lever livet. Fira din dag med härliga gänget som åkt upp för

din och även mammas o Bosses skull.

Vi skålar för dig här nere, är på AW på fredag med Lejonet och gänget��

Slutligen, som man inte brukar säga i Tornedalen, jag älskar dig pappa och vi finns här för dig.

En varm kram och grattis från Madde!