VEM ÄR JAG / KUKA MÄ OON

Förlorade allt och vann en guldgruva

Text: Reino Larsson        

En gång i tiden skrev jag så här ...  

En gång vann jag högvinsten;

jag blev anställd av staten och trodde

att jag satt på en säker stol.

Jag hade villa, vovve, men ingen Volvo, utan en SAAB.

Jag umgicks nästan bara i jobbet,

kollegorna var mina vänner.

De fanns i öst och i väst, i syd och i nord. 

Jag var en så kallad chef

och hade stjärnor på axlarna.

De som hade färre, eller inga stjärnor alls,

såg upp till mig.

De som hade fler bockade jag för.

Vi var på kurser och konferenser, festade och levde om.

Vi snackade jobb och åter jobb

och inbillade oss ...att vi hade kul.

När promillena steg så dansades det vilt.

Vilda kvinnor och sång gaggades det om.

Tillbaka på jobbet pratades det om samma kvinnor,

samma sång ...och nästa fest!

Vi var viktiga, intill gränsen till utvalda.

Jag umgicks med dem ...som var lika viktiga.

Så kom EU och det gamla gällde inte mer!

Det blev avsked och a-kassa på löpande band.

Jag miste mina kollegor och förlorade allt.

Men jag vann tid och fick en ny chans.

Nya möjligheter öppnades och jag fick pröva

mina drömmars bärkraft.

Jag vann nya vänner, enkla, trasiga, oviktiga..

Jag trivdes med dem och började samla.

Jag hade gått i en guldgruva, utan att se guldet.

Nu känner jag mig viktigare ...

än någonsin!

Övre bilden:

Treriksröset med ståtliga Saanafjället i bakgrunden på finska sidan. Stora sjön Kilpisjärvi, som inte syns på bilden, ligger höger om fotografen.

Sampatrull Tullens gränsbevakning/Polisen i området Keinovuopio, Råstojaure, Pältsa, Treriksröset. Uppdraget var att bevaka obehörig skotertrafik, nykterhetskontroll, allmän tillsyn.

Deltagande patruller: Polisen Kiruna, Tullen Karesuando och Tullen Muodoslompolo.

Andra bilden:

Vargen kommer! Jag hade denna bild förstorad och inramad på mitt kontor på Tullen, och jag lyckades väl lura en del stockholmska höjdare som besökte oss då och då.

Det är sant att det är en riktig varg, men...?

Min dåvarande chef, gränstullmästare Harander, håller i pistolen och jag fotograferar. Senare flyttade han till Pajala och jag efterträdde honom som chef för tullen i Muodoslompolo. 

Tredje bilden:

Övervakningsuppdrag i Ritsem-Sitasjaure-Ivarsten området mot norska gränsen. Helikopter för överblick med skoterpatrull (två skoterekipage för ev ingripanden.

Pajala (vårt) tulldistrikt hade också ansvaret för ovannämnda fjäll/gränsområdet vid norska gränsen.

Denna helikopter kallades för 'Limousinen' och var mellanstor. Kostade ca 6000 kr/tim på 1990-talet (om jag minns rätt) och inhyrdes med pilot från Norrlandsflyg i Gällivare. Vi anlitade den när behov fanns.

Fjärde bilden:

Jag vid ett tyskt flygplansvrak som störtade i fjällvärlden 1940 vid Sitasjaure sjön. 

Bilden är tagen av min kollega 29/3 1990.

Femte bilden:

Samma som tredje bilden. Check- och samplanering mellan helikopter- och skoterpatrullen någonstans på fjället i Sitasjaureområdet.

Gränstullmästare Edlert från Kiruna tog bilden. Helikopterpiloten i vit pälsmössa.

Sjätte bilden:

Jag som staty på östra sidan om Kengisforsen när det är vårflod och forsen är som mäktigast.  Så det är inte bara Zlatan och Charlotte Kalla som står som statyn medan de lever :) Foto: E Pemer

Sjunde bilden:

'Stenarna är många på min strand, de är mina vänner och jag känner dem var och en'..

Utdrag ur min bok 'De tusen fotspåren'.